threeofcups's Journal, 22 Jun 19

Upplever att det måste vakna till liv själv. Att man inte kan tvinga sig att njuta av det... 

@wickian Ja det är nog så. Det finns tyvärr så många inneboende konflikter. Tanken som säger: det är bra för dig att avstå, kontra känslan av att det smakar så gott. Eller, det regnar, alltså ingen löptur idag, kontra vetskapen att du kommer att va så nöjd med dig själv efteråt. Det är på något sätt storleken (och kanske klarsyntheten) på mitt varför som avgör vad jag väljer. Det är så enkelt att ligga i soffan och tänka vad som är rätt, svårare att resa sig upp och göra det... Men det är väl det som är livet. De som reser sig lyckas. No pain, no gain. 

Hatar uttrycket no pain no gain, jag tränade och tränade tills jag pajade trochanten. Tänkte likadant, det kostar att ligga på topp. Inga cortison-behandlingar har kunnat hjälpa och nu har det gått 4 år. Var försiktig! Förstår vad du menar med uttrycket, lite regn osv har aldrig skadat. Var försiktig med din kropp och när lusten faller på någorlunda ut med dig, sen kanske glädjen faller på igen  

Håller verkligen med om uttrycket. Gillar det inte heller. Tråkigt att höra om ditt besvär. Hoppas det ordnar sig! Tack! 

Jag skulle nog säga att motivationen kommer allt eftersom. Man måste bara börja, efter ett tag när man ser förbättringarna kan man börja njuta av det.  

@lollosquats Ja, det sämsta man kan göra är nog att vänta på inspiration. Då kommer den säkert aldrig. Jag försöker i alla sammanhang säga till mig själv: babysteps! Det är nog inte så dumt. Att inte ha för höga mål direkt (det dödar motivationen effektivt). I stället bestämma sig för att bara börja. Det känns alltid bättre bara man gjort det. 👍 

Baby steps, där tror jag att du tänker rätt! När jag startade upp min träningsperiod den här gången hade jag stressat under lång tid. Insåg att jag till slut blivit deprimerad som ett resultat av det. Jag visste sedan tidigare att träning påverkar mitt humör mycket i positiv riktning. Motivationen var dock = noll. Jag bara började och var glad för det lilla jag gjorde. Nu har humöret svängt, men jag vet att jag har mycket kvar ännu. Det viktigaste för mig har inte varit exakt vad jag tränar utan RUTINEN att träna något varannan dag. Intensiteten kommer senare ☺️ Lycka till med din resa! 

Tiden på dygnet styr oftast min motivation. Jag har mycket lättare att träna tidiga morgnar än sena kvällar. Så jag har valt att planera mitt liv efter det, med tidiga kvällar till sängs och tidiga morgnar till gymmet.  

@lollosquats Härligt att höra att du vänt på läget. Jättebra att du vet en väg fram som fungerar! Jag känner igen mig i det. Tack och lycka till du med! @Idge Det där är också bra. Att veta när man fungerar och om det är möjligt anpassa sig efter det! För visst är det så att vissa tider fungerar man bättre under dagen. 

var kan man äta gott o förmånligt i centrala Umeå på lördagar?! tack för tips 

Enligt mig så kommer motivationen allteftersom man utvecklas, gör framsteg, uppnår uppsatta mål. Blir som domino typ.  

@Tuovi37 Den här såg mysig ut. Kanske kan va nåt? http://www.lottas.nu/ 

@Jean1molin Ja framgång är bästa medicin. Det svåra för mig har alltid varit att börja, eller i vart fall att fortsätta efter pass nummer två. Det näst svåra är att fortsätta efter att man nått den där första framgången och det första delmålet uppnåtts. När man känner sig lite nöjd med sig själv. Just då brukar det stupa rakt ner och alla ambitioner byts ut mot syndfullhet eller lathet. :) Just vid dessa tillfällen skulle jag vilja ha en knapp att trycka på och så kom det fram lite motivation. 

ja... vi funkar ju olika. Jag blir snarare helt besatt å ständigt sätter upp nya mål så fort jag börjar närma mig målen för som du säger.....när man är typ i mål som kan en viss tomhet uppstå å man undrar: å nu då? Påbörjade min resa för några år sedan å har faktiskt aldrig tappat motivationen någonsin, däremot har sjukdomar ( värsta som drabbat mig var dengue feber med reaktiv artrit som påföljd) som satt käppar i hjulet å jag var bitter å sörjde att jag mer eller mindre var sängliggande i 3 månader. Nu är jag nästan ikapp i främst marklyft, bänk å militärpress.  

Å va härligt att du är tillbaka på benen igen!  

Tack så hjärtligt. Jag är oförskämt glad åt att kunna träna igen.